Man vill inte falla tillbaka
Ville aldrig hamna där igen, mardrömmarnas sanna plats. Ville bara fortsätta klättre, men någon hade mixtrat med stegens trappsteg så jag föll neråt. Inte ända ner. Började klättra igen, lovade att aldrig ge upp. Ändå kom något ivägen. Vinden? Regn? Känslan av att inte klara av? Något fick mig att klättra tillbaka. Jag tvingades. Och nu sitter jag här i skiten. helt utan vägledning och motivation att resa mig upp och ta tag i det där första trappsteget som leder mot ljuset, mot det possitivare hållet.
